Ulrica på Nordala

Svårt att summera och förklara för den som inte var där.

Jag älskar känslan av endorfiner och adrenalin som rusar genom kroppen.. 
Redan i bussen dit började det pirra i magen… Ju närmre tävlingsplatsen vi kom desto mer taggad blev jag…! 
Folket, solen, värmen, musiken, alla skratt, alla leriga kläder, sammanhållning, teamkänsla, kämparglöd, blod och svett.. 
Toughest var blande det coolaste och roligaste jag gjort!!! 
Vid inregistreringen när vi gick förbi mållinjen blev jag lite stum över sista hindert.. RAMPEN! jag visste att en av mina vänner, som startat tidigare, inte klarat sista hindret då han skadade armen så jag kände direkt.. ähhh DET där blir för svårt för mina 161 centimetrar… men jag ska försöka…. 
Sen plötsligt var jag där… jag hade genomförrt alla hindren i toughest utom ett.. sista rampen… mitt knä värkte fruktansvärt!! Löpningen i kombination med 6 gradigt vatten och hopp upp och ner från höga höjder var lite övermäktigt min gamla skada men att ge sig fanns ju inte på världskartan.. jag skulle igenom detta och i den tunga sanden blev det på ren vilja.. såååå jävla skön känsla rent ut sagt… den där viljan… att slita så kroppen skriker… 
Rampen….. jag står i hopen med folk som samlar sig, tar djupa andetag, fokuserar på höjden. Publiken skriker och hejjar på!!

..

folk springer, missar, åker ner… glider av, ramlar…. 
jag tar sats… springer allt jag kan från mitten av ansatsen hoppar upp, får tag om kanten….. glider med fingrarna …tappar greppen och åker ner. FAN!!! De som tävlade i lag fick ju konstigt nog hjälpa varandra men jag vill INTE ha hjälp! kan själv…
Joggar tillbaka till gruppen av lerigt folk igen… samlar mig, fokuserar…. fokuserar, mentalt ser jag mig själv ta mig upp…. och så sätter jag fart igen… ger allt jag har i benen… hoppar upp, får tag.. OCH KLARAR DET…. Lyckan är som ett rus i hela kroppen och jag skriker och hoppar av glädje…
ner för stegen på andra sidan börjar jag nästan gråta av lycka.. 
Jag är något så osvenskt som STOLT ÖVER MIG SJÄLV!! FAN SÅ BRA JAG VAR!!
Jag har genomfört en av nordens svåraste lopp, 8 km löpning i delvis svår terräng, sand, meterdjupt vatten, gyttja, terränghinder, monkeybar, ringar över vatten, höga ramper, sprungit över däck, klättrat i nät, klättrat upp och ner för stegar, hoppat över storbalar halm, osv osv… så JÄVLA stolt och var i mål på 1,04. mitt mål var egentligen under timmen men har sprungit som längst 5 km vid 5 tillfällen inför dethär.. och jag kom på 60 plats utav 1094 kvinnor/tjejer/damer.. 
hade jag vetat att jag låg så bra till hade jag nog ökat på lite mer men skaderisken hade såklart varit betydligt högre.. det fanns tillfällen då jag var jäkla nära att ramla ner från höga höjder…

jag har redan glömt vissa delar av banan då jag var sååå fokuserad på en sak i taget, varje hinder var en utmaning i sig och det jobbigaste för mig var såklart löpningen däremellan med ett knä som absolut inte ville prestera som hjärnan..

Tyvärr har jag inga bilder på mig själv men vet att det finns. så lägger ut dem i efterhand i såna fall men här är några av de 40 hindren vi genomförde  som sagt bland det ABSOLUT ROLIGASTE jag gjort!! 

VILL SPRINGA IGEN!!!  HOPPAS VARA MED 2015.